Svårslaget kalasupplägg!

Det har nog inte undgått många som hänger runt på sociala plattformar att det i dagarna har riktats uppmärksamhet mot barnkalas och hanteringen av dessa. Människor har delgett de mest vansinniga berättelser om riktiga praktarslen till föräldrar som har bjudit in till kalas på de mest olämpliga vis - genom att exempelvis utesluta enskilda barn från firandet. HUR FAN ÄR MAN FUNTAD OM MAN BJUDER ALLA UTOM EN I EN KLASS?

Och jag blir ju inte mindre knäckt när jag dessutom läser att barn har exkluderats på grund av olika funktionsvariationer.

Och jag fattar, särskilt som jag själv vuxit upp med en lillebror med Downs syndrom, att man kan känna sig osäker på om/vad man ska göra annorlunda, om det krävs någon anpassning. Men tänker samtidigt att det inte är svårare än att fråga? Att varsamt höra sig för om man ska tänka på något särskilt, om man kan göra en liten insats för att få alla att känna sig inkluderade och att kunna njuta av kalasandet. Om det är osäkerhet eller rädsla som nu är anledningen till att man inte bjuder in. Om det är av andra skäl - bekvämlighet? skepsis? obehag? allmänt dårskap? jagvetefan? ja, då får man fanimej ta sig i den berömda kragen och göra om och göra rätt.

Men kalasgrejen är ju inte helt enkel av flera anledningar. Det kan finnas logistiska, ekonomiska eller sociala svårigheter som gör att det känns övermäktigt att bjuda in 20-nånting vildar för att fira sin jubilar.

Men gissa vad - JAG HAR EN LÖSNING PÅ DET!

Jag är lockad att ta åt mig äran för denna i min mening briljanta idé, men sanningen är att jag läste om den i någon föräldragrupp på fejjan. För ett par veckor sen skickade jag ut kalasförslaget till alla föräldrar i Miras klass och sånär som på alla har svarat och vill vara med. Och nu undrar ni rimligen vad det hela handlar om?

Tanken är att ha fyra klasskalas, ett per kvartal, där man firar alla de barn som fyllt år under aktuellt kvartal. De föräldrar med barn som fyller år under den perioden går ihop och styr upp ett kalas i en lokal man får låna/hyra för symbolisk summa (fritids, gympasal e.d.) för ännu en nivå av smidighet.

Alla barn blir alltså garanterade fyra (klass)kalas per år där alla är inbjudna – föräldrarna kan dela på ansvaret och arbetsinsatsen. Lokal tillräckligt stor nog att inhysa samtliga, vilket underlättar för de som inte bor tillräckligt stort för två dussin virvelvindar. Dessutom en social aspekt, föräldrarna emellan. Förslagsvis bokar man ett kalasdatum i en månad under kvartalet som av erfarenhet inte är den mest fullspäckade och som inte krockar med lov/högtid.

Är inte detta en otroligt bra kalaslösning? En sån win-win-win. Varsågoda att sno idén helvilt så att fler ungar känner sig välkomna och självklara på kalas framöver!

Kanske att man blir bjuden på en tårta med en något oväntad Tors hammare i svart marsipan? (Morris insisterade orubbligt på att Johan skulle få en marsipan-Mjölner på den 41:a födelsedagen *rolling eyes emoji*)