Fyramånadersstrecket passerades häromveckan och vi har därmed börjat med de så kallade smaksensationerna (troligen mer kända som smakportioner men Livsmedelsverket rekommenderar sen ett par månader tillbaka kryddmåttsstora smaksensationer till att börja med). Hursomhelst. Superexalterad gled jag på självaste månadsdagen in på ICA Bonden och stod vid hyllan och vägde mellan Banan & äpplepuré och Spätta & potatispuré. Jag utgick från mig själv och tänkte att jag hellre skulle välja fruktmos som mitt livs första smaksensation snarare än fiskmos. I samband med vår (=föräldrarnas) indiska lunch öppnade vi nästan andaktsfullt burken, doppade skeden i det vitgula moset och petade in i Miras mun. Det som dock var mest sensationellt i situationen var nog inte smaken, utan hur skeptisk Mira kunde se ut. Mamma var även sensationellt uppmuntrande, på gränsen till manisk, och sensationellt mycket puré hamnade på Miras fingrar, på nanbrödet och på pappas halsduk. Men skam den som ger sig. Idag bjuder köket på katrinplommonpuré med en touch av päron.