Saker jag börjar begripa

Några aha-upplevelser som jag troligen inte kommer att tilldelas Nobelpris för, men är stolt över ändå:

Mängden bajs i blöjan har inget att göra med mängden mat som intagits. Man kan ju tycka att det borde finnas en balans men jag har slutat analysera och leta efter en break-even här. Man kommer aldrig att se botten på tvättkorgen igen. Och varför skulle man? Får man inga likes, trisslotter eller vinboxar av att jämna tvättberget med marken finns det ju faktiskt ingen anledning. Barntallrikar har nästan alltid ett gulligt motiv i botten. För att man ska luras att äta fram hela Muminmamman. Genialt. Varför det kallas livspussel. 22 000 bitar i en trasig kartong, varav minst 400 av dem har fastnat i dammsugaren och alltid kommer att saknas. Kvalitén på Maltes nattsömn motsvarar inte kvalitén på hans humör dagtid. Efter en ljuvlig natt med flera timmars sömn kan dagen efter ändå bli en Lars von Trier-film. Med oklippt extramaterial. Sergeant, sergeant - yes I see. Att alla mina tidigare arbetsplatser med neurotiska borderlinechefer, orimliga tidsplaner eller världsfrånvända, diviga kändisar var ett ganska bra träningsläger trots allt. Att störst av allt är kärleken. Förutom tvättberget då förstås.