Rutiner, schmutiner | Therese Krupa

Här på en kakelplatta i köket började jag för ett par veckor sen föra anteckningar över Morris sov(o)vanor.

Ända sen den här herrn lämnade livmodern har saker liksom skett högst godtyckligt. Ena dagen si, andra dagen så. Förutsägbarhet noll. Så, tanken med detta initiativ var alltså att försöka urskilja något som helst mönster, om än det lilla. Det enda mönstret so far är de svarta kråkfötterna på kakelplattan.

Det går väl hand i hand - jag ogillar rutiner och blir därför kass på att införa och upprättahålla dem. Men, jag inser ju vikten och vinsten av att ha något sånär likartade mönster och nu när han passerat 4-månadersgränsen tänker jag att det kanske kan bli lite mer ordning på torpet.

Jag vet inte om det syns på bilden, men nånstans där under första veckan av augusti la han sig till med vanan att knoppa max 30 minuter, helst bara 20 minuter i stöten. Innan dess hade han iallafall ibland den goda smaken att sova 1-2 timmar.

Så, på tre veckor har han dagtid sovit längre än 35 minuter typ tre gånger. Det spelar ingen roll om han sitter i bärselen, jag ligger bredvid honom i sängen, jag inte ligger bredvid honom i sängen, jag lägger ner honom i vagnen - oavsett vad slår han upp ögonen efter 20-30 minuter. Ofta räcker det med att jag lägger ifrån mig honom så vaknar han, även om han bara sovit 10 minuter.

Och jag tycker att det börjar bli tröttsamt. På nätterna går det bättre, då sover han iallafall runt 1-2 timmar i stöten, tätt intill mig innan han vaknar för att äta/snutta. Men dagtid är det alltså små powernaps som gäller.

Det vore 200% mer okej om han vaknade pigg som en mört och glad som en lax, men många gånger vaknar han smågrinig och trots idoga försök går det inte att få honom att somna om. Det verkar som att han fortfarande har det lite knepigt med magen för han spänner sig och bökar mycket och blir märkbart lugnare efter att han lagt av en fjärt.

Jag misstänker att det inte blir bättre av att jag langar fram tutten i tid och otid heller. I och med att han inte tar napp men vill snutta - då blir det ju liksom småätande rätt ofta på köpet.

Ja, alltså, ni hör ju. Rutinerad tvåbarnsmorsa - my ass. Är det någon som haft liknande sömnsituation med närhetskrävande bebis som varken tar napp eller vill åka vagn och har några tips så får ni gärna hojta.

Tack för klagostunden. Nu ska jag dagdrömma om sparesor, vattenfall och gulliga enhörningar.