Alldeles nyss i en lägenhet i Enskede: Mira ålar och vrålar på golvet och berättar för hela kvarteret att hon 1. inte är trött 2. inte vill sova. Johan replikerar: -Mira, ditt uppförande tyder faktiskt på trötthet. Jag tittar upp ur amningsdimman och imponeras av hans väldigt sakliga bemötande av toktrött, oresonlig snart-tre-åring. Han ser chockad ut själv. Sju sekunder senare exekveras plan b (standardplanen). Mira hänger sprattlande över sin faders axel och gastar över livets orättvisor och bärs in i sovrummet. Kvällarna är så himla harmoniska här hemma.