Sydafrika är ju ett minne blott och vardagen bjussar nu på klart mer eh..praktiska frågor. I synnerhet i detta haveri vi kallar hem där jag så sent som igår avlägsnade en julbock som stått och tryckt bakom en gardin. Nu ligger den i samma kasse som de länsade påskäggen, en kasse vi skulle kunna kalla "högtidssaker" för att iallafall ge intryck av en hyfsat genomtänkt kategorisering (vad en urvuxen vårjacka gör i samma kasse behöver vi aldrig mer prata om). Nåväl. Nu till min verkliga fundering. Hur har ni gjort med barnrummen där hemma? Och jag spänner kanske blicken EXTRA mycket i er som huserar ett par kids mellan era väggar. MEN, det betyder ju icke att ni som har färre miniorer där hemma inte kan komma med väldigt fin input i frågan. Såhär. Vi gjorde förra året om vår 3:a på 88 kvm till en 4:a på 188 kvm (skoja). En ruskigt lyckad renovering tack vare familjens ingenjör (jag *självgod emoji*) som kläckte planlösningsidén. Nu har vi alltså tre sovrum, alla i något olika storlek, dock hyfsat små. Låt mig höfta: Rum 1: 15 kvm Rum 2: 12 kvm Rum 3: 7 kvm I det största rummet finns förutom en miljard leksaker i allsköns feldimensionerade korgar och lådor, en våningssäng, ni vet den klassiska IKEA-sängen Kura? Den står där som en symbol för alla våra krossade förväntningar på att Mira och Morris skulle ligga där och mysa och tindra och sova varje kväll. Den agerar då och då tv-soffa men överslafen är mest någon typ av förvaringsutrymme för det som inte får plats eller kvalar in i de tidigare nämnda feldimensionerade "förvaringslösningarna". I detta rum finns även en stor, platsbyggd garderob som rymmer Mira och Morris kläder, samt tja..50% av mina. Plus en massa tjafs längst uppe på hyllplanet där det ändå aldrig är någon som kollar (inklusive jag så har ingen aning vad som är där men det är fullsmockat hursomhelst). Här leker och utvecklas barnen I mellanrummet är den romantiska och tydligen fullkomligt naiva tanken att jag och Johan ska sova. Där bröstar en hyfsat nyinköpt 180-säng upp sig och tar följaktligen upp nästan hela rummet. Intill står en bedside crib som en symbol för alla våra krossade förväntningar på att vår TREDJE UNGE SKULLE KUNNA SOVA SJÄLV BECAUSE THREE IS THE MAGIC NUMBER. Så den sängen är för tillfället fylld av Kaspers kläder. Och annat jox. I det minsta, nytillkomna rummet mörschade (stavning?) vi in en utdragbar 90-säng på bredden. Rummet måste mäta typ 204 cm för det var så sanslöst nära att den inte gick in trots att det var vårt enda kriterium på rumsdimensionerna när vi byggde om. Den sängen skulle i tanken alltid vara bäddad och fräsch, redo att husera någon gäst som skulle tänkas dyka upp. Men icke! Den står där som en symbol för alla våra krossade förväntningar på samtliga ovannämnda sovarrangemang, och huserar nu Johan, Mira och Morris istället. I minirummet ryms även ett skrivbord som är 80% täckt av förvaringslådor samt en skrivare. Är det NÅGON kvar som inte har slutat läsa efter denna utdragna utläggning? (Okej, mamma och pappa, ni måste läsa klart i alla fall). Så, hur ska vi nu göra? Den tanke som känns mest aktuell just nu är att helt enkelt ha ett sovrum till barnen (och Johan, heh) och göra om det största rummet till 100% lekrum och därmed göra oss av med Kura-sängen. Alternativet skulle vara att barnen får varsitt rum, men sovarrangemanget måste ju fortfarande vara gemensamt i alla fall ett tag? ett decennium? ETT HELT LIV TILL? Jag är i grunden en vän av delade barnrum och har hela tiden tänkt att Mira och Morris ska få dela ett par år till. MEN, så kommer ju verkligheten ikapp och det senaste årets syskontjafs om diverse pärlor, legobitar, gamla tuggummin och papperslappar har ändå fått oss att tänka att separata rum kanske är en lösning på bibehållen hus- och sinnesfrid. Gah. Hur har ni gjort? Eller i teorin - hur skulle ni ha gjort? Mira och Morris är rätt lika när det kommer till (höga) energinivåer så OM vi gör om ena rummet till lekrum så blir det ribbstolar, romerska ringer, lianer och annat man kan klättra/klänga/hoppa på/från. Help pls.