När kommer tvåan då? | Therese Krupa

Fullkomligt nöjd med att bara ha ett barn, men mindre nöjd över att behöva försvara dig i tid och otid? Jag hajjar.

Du behöver lite kraft och klös från en som vuxit upp helt solo och som faktiskt blivit ganska normal (om jag får säga det själv, höhö), trots fördomsbaserade farhågor från omgivningen.

Varsågod. Sofias pepp i punktform:

All eyes on me. Att vara enda barnet i ett rum med vuxna är som att knalla näck inne på ICA - alla tittar. Men skadligt är det knappast, så länge de vuxna har vett att våga behandla den nakne som vem som helst och inte som en udda filur som går näck på ICA. Alla ensambarn blir inte diktatoriska svin. Det är upp till dig som förälder att inte lägga allt krut på barnet utan låta honom/henne förstå att han/hon faktiskt är en del av världen - inte tvärtom. Hela baksätet för sig själv? Gör då som min mamma som lät mig trängas med tomatplantor, jordsäckar, matkassar, hundar och marsvin i bilen. Allt är en del av familjen och alla ska med. Pippi, Ronja, Batman, Stålis.. Som sagt, man behöver inte bli ett as per automatik bara för att man inte har syskon. Man kan bli en superhjälte också. Man behöver inte heller bli en kuf med brallorna uppdragna till pattarna eller som bor med morsan och en massa svanar vid 40. Till sist, när du totalruttnat på luddiga insinuationer om kinesisk ettbarnspolitik, svara syrligt att "alla vet ju att uppföljaren aldrig är lika bra som ettan", men var beredd på att ducka.