Morpan (och kräksjukan) strikes again!

Varning! Detta inlägg kan innehålla överdrivna lagom mängder svordomar. Alltså det är något som händer när jag är själv med kidsen. Nånting havererar jämt (utöver mitt tålamod som jämt är nära kollaps). Jag har dokumenterat det åtskilliga gånger här på bloggen, bland annat här och alldeles nyligen här .

Den här gången har det varit (och är) ett något mer utdraget drama då barnens far är bortrest i ÅTTA JÄVLA DAGAR PÅ NÅN FÖRBANNAD BONUSKONFERENSRESA TILL JÄVLA KANARIEÖARNA (tack för oombedd aggressionsventil). Jag vet att det är vissa som läser nu och säkert bara: och, det är ju vardagsmat? Till er har jag bara en sak att säga: hjältar.

Hursomhelst, vi avverkade de första 60 timmarna hyfsat framgångsrikt.

Sen kräktes Morris. En kort stund efter att Johan hade skickat en bild på hans magnifika jävla havsutsikt.

I takt med att Morpans maginnehåll kom i retur ställde jag mentalt in alla veckans jobbmöten och aktiviteter. Mira ville prompt vara hemma i och med att Morris skulle få vara hemma, vilket också verkade rimligt ur smittohänseende.

Så nu har vi kräkts (Morris), ritat, brottats, kollat på Paw Patrol, bråkat, tvättat, diskat, medlat, skrubbat, brutit ihop (jag), ätit godis och härjat i ytterligare 50 timmar. Som straff för virusmottaglighet har Morris fått hjälpa till med saneringen av lägenheten.

MENJAGFATTARINTEGREJEN?!?!?! Det är andra eller tredje gången något av barnen blir magsjukt när Johan är bortrest. När Morpan bara var ett halvår gammal fick jag dundra in till akuten med honom, Johan bortrest även den gången. Sen har det varit höstblåsor, tredagarsfeber och allsköns jävla virus som drabbar genpoolerna när herrn i huset är på vift.

Så sjukt jävla orättvist.

Så, varsågoda för glatt och peppigt inlägg, nu ska jag kolla någon lättsam komedi i sällskap med min godispåse.

Just det, höll på att glömma det som FAKTISKT var väldigt roligt idag. Än en gång lekte vi djurleken vid nattning och jag kommer med den inledande ledtråden:

-Djuret jag tänker på är ungefär lika stort som ett får.

-ORM! gapar Morris i falsett.

-Gris, säger Mira lite trevande.

-HAMBURGARE! kontrar Morris då triumferande. Följt av:

-KYCKLING!

Så, godnatt på er.