Jag har fört vissa diskussioner med mig själv och har lyckats övertala mig själv att ligga lågt med storsatningar. Sist jag var föräldraledig med Mira gick det nämligen sådär. Så, för att undvika större fiaskon och kunna checka av iallafall några moment på att-göra-listan så sätter jag ribban lågt. Sjukt lågt. Idag sa jag till mig själv att jag skulle plocka i ordning i Miras rum. Såhär såg det ut i morse: Och såhär ser det ut nu: Check på den Det är ju en dag i morgon också. (Ser till min bedrövelse att det alltså har blivit lite, lite stökigare sedan projektet inleddes. En s.k oönskad effekt.)