Idag lyckades Mira hitta ett skrymsle på våra 88 kvadratmeter som uppenbarligen varit outnyttjat. Och underskattat skulle det visa sig. Jag hittade henne alltså här i vad hon själv benämnde som hennes myshörna (0,2% mysfaktor om någon nu undrar vad jag tycker). *mys* Två bollar under huvudet med det hårda parkettgolvet som...madrass. När jag frågade om hon ville kravla sig ut för lite varm choklad fick jag det oväntade och något filosofiska svaret: -Jag ska bara ligga här och leva livet en liten stund. Kontemplation på ekunderlag. Och så kan de klaga på att en osynlig söm i en mjuk strumpa skaver?