En läsarfråga igen från en mamma som känner sig värdelös. Vi har alla varit där, i trötträsket, så är det någon som vill bidra med pepp och/eller erfarenheter av RS, kör! Nu härjar RS-viruset vilt och överallt varnas det (med rätta) för att inte små spädisar ska drabbas. Här sitter jag då med en spädis på dryga två månader och så har jag en underbar treåring. För att undvika smitta bör storasyster hållas hemma från förskolan. Så en bra mamma borde ju göra just det. Problemet är att jag inte orkar. Eller rättare sagt vet jag inte hur jag ska få till en rolig o bra vardag för henne fem dagar i veckan, vi kan ju liksom inte åka till bibblan eller öppna förskolan för där är det oxå hög smittorisk, alltså får vi vara hemma, kanske vara en stund ute men hur mkt kan man vara det själv med två barn i massa minusgrader o med tät amning? Jag känner oxå ett behov att få lite tid själv med bebis, den lilla tid jag får ägna helt åt henne betyder så mkt. Men, faktum kvarstår, jag utsätter min baby för onödig risk. Men jag vill orka med, vill att min treåring ska få ha sin vanliga tillvaro m förskola (15 timmar ) som hon älskar och de dagar och den tid vi är hemma är bra och med en mamma som inte är irriterar pga sömnbrist och brist på fantasi, kreativitet och tålamod! Vi gör allt vi kan i övrigt för att skydda oss, undviker affärer, caféer, folksamlingar och förkylda personer. Tvättar o spritar händer, speciellt efter föris! Men, hur skulle jag förlåta mig själv om hon fick RS?! Hur jag vänder på det känner jag mig som en usel mamma o tårarna rinner. Puh, längtar till våren! / vilsen mamma