Hur mycket älskar man någon egentligen?

I eftermiddags stuvade vi in oss i bilen för att åka på middag. På vägen dit avhandlade vi det här med vad man älskar egentligen.

Mira har fått en storasysteruppgift på sitt bord som hon utför väldigt väl, dock oftast under stök och stånk och högljudda protester.

Det handlar alltså om att hjälpa Morris på med säkerhetsbältet i baksätet. Nu var det bara vi tre i bilen idag då Johan vandrat iväg med minstingen i vagnen istället.

Mira frustar och tillrättavisar Morris skarpt medan hon barskt drar och sliter i bältet. Morris är inte 100% följsam och det får han höra. Eller ja, det får hela garaget höra.

Medan Mira håller på att slutföra uppgiften frågar den bökige:

– Mira, älskar du mig? Mira stånkar och fräser.

– Mira, älskar du mig? Undrar Morris igen.

– MENJAGVETEINTEJAGÄRFÖRUPPRÖRD!

Jag tycker att Morris förtjänar ett svar på sin fråga och försöker släta över till dess att den upprörda förmår svara.

– Morris, jag är ganska säker på att Mira älskar dig, för det brukar man göra när man är syskon. Och vi, vi älskar ju er mest av allt i hela världen, maler jag på.

– Älskar ni oss mer än våra kompisar? Undrar Mira.

– Vi älskar er mer än allt annat, svarar jag.

– Va? Mer än allt?

– Ja, svarar jag.

– Allt? Kontrollfrågar Mira.

– Japp, bekräftar jag.

– MER ÄN ÖL?? Frågar Mira

– Well. Pratar vi ljus lager på fat? frågade jag inte tillbaka utan frustade istället till av skratt vid ratten.

– Mer än allt öl i världen, konstaterade jag och mötte Miras belåtna min i backspegeln.

(Undrar såhär i efterhand, givet frågan, exakt HUR nöjd jag måste ha sett ut när jag drack min första öl efter att ha levererat Kasper?)