Hjälp för både kropp och knopp

I samarbete med KRY

Om jag hade fått en hundring för varje gång jag desperat googlat ”utbrott 4 åring normalt” ”hur ska jag hantera 3 åring ilska” ”ledsen ingen aptit efter förlossning” ”rasande vid mens” så skulle jag kanske inte vara miljonär, men tja, klart rikare än vad jag är idag.

Så många gånger som jag uppgivet funderat på om det är något fel, om jag gör något fel eller hur saker och ting faktiskt ligger till. Alla de artiklar jag plöjt, insändarfrågor jag läst och forumtrådar jag fastnat i, som ibland har gjort mig klokare, andra gånger cirka 300 gånger oroligare. Och, inte minst – alla de gånger jag skrivit inlägg här på bloggen som ni, alla kloka, öppna, bjussiga läsare har kommenterat på.

Sist Kasper snubblade på soffbordet (detta förbannade soffbord i metall med vassa hörn som ALLA i familjen har gjort sig illa på upprepade gånger) och slog upp ett jack i hakan svajpade jag fram KRY på mobilen , signade upp för ett besök och hade en kvart senare fått ett utlåtande från en läkare. Häromdagen följde jag samma procedur efter att Morris hade fått ett par blåsor på läpparna och kort därefter hade en läkare tagit en titt och gjort sin bedömning. JAG KAN INTE NOG BEDYRA MIN KÄRLEK TILL ENKELHETEN OCH TILLGÄNGLIGHETEN!

Men alla de gånger, efter ytterligare en kväll av sammanbrott, vredeskollapser och konflikter, har utvägen inte känts lika enkel som lite mobilflipprande och en uppringning av en yrkeskunnig.

Tills nu.

För nu har KRY stärkt upp med barnpsykologer (hurra!). Alltså samma tillgängliga, videobaserade tjänst fast med syftet att ge professionellt stöd till oss föräldrar och våra barn, som ett komplement till dagens vård för barns psykiska ohälsa. Har du ett större barn som är mellan 16-18 år, kan hen ringa in själv och ventilera det som skaver (jag fattar att det kanske inte alltid är så enkelt, men jag tänker ändå att det möjligen är enklare än att prata med skolsköterskan eller att boka en tid hos husläkaren?).

Idag ringde jag själv in till KRY för att för bolla lite kring Morris separationsångest . Den har ju hängt med honom sedan dagen då han ålade sig ut ur livmodern och jag har ju stött och blött det här på bloggen flera gånger . Och nu bokade jag alltså tid hos en psykolog som jag ville bolla det här med.

Det låter kanske fånigt, men jag var faktiskt lite nervös innan. Nån skum känsla av att det kanske egentligen inte VAR ett problem, som om jag hittade på det hela? Antar att det är någon form av försvarsmekanism för att distansera sig till situationen. Men, det släppte så fort vi kom igång och pratade. Jag hänvisade till underlaget jag hade fyllt i och sen var samtalet i full gång. OCH SÅ SKÖN KÄNSLA EFTERÅT! Renande, rentav. Av flera anledningar – 1. Den professionella rådgivningen och inspelen 2. Bekräftelsen på att mycket av det vi gör idag är rätt 3. Bekräftelsen i att det är en vanlig problematik och inte handlar om att det vare sig är fel på oss eller Morris 4. Den stärkande känslan av att jag gjorde slag i saken och faktiskt tog upp frågan med en yrkeskunnig.

Så, personligen tycker jag att detta känns otroligt vettigt! Allt som eliminerar eventuella hinder, sänker trösklar och som gör det enklare att söka den hjälp man behöver när livet stökar med en. För ju förr desto bättre. Ibland kan det räcka med initial rådgivning från en barnpsykolog (som med Morris idag), medan det andra gånger krävs mer behandling och då har man fortsatt kontakt med samma barnpsykolog.

Martin Forster, en av mina favoritbarnpsykologer (ni vet han som har skrivit Fem gånger mer kärlek och Jag törs inte men jag gör det ändå och som dyker upp i Nyhetsmorgon titt som tätt?) arbetar som barnpsykolog på KRY och jag högg chansen att ställa några frågor till honom.

Jag har en miljard gånger funderat på om mina barns agerande och reaktioner är ”normala”. När är ett samtal till KRY befogat?

-Jag tycker att man ska kontakta KRY när man känner sig rådvill, orolig eller när man tampas med något man inte känner att man kan lösa själv som förälder. Ibland är problemet uppenbart – exempelvis ångest som gör att barnet inte vågar åka bil eller gå till skolan, eller upptrappade konflikter med kompisar. Andra gånger är det lurigare. En generell grej man ska vara uppmärksam på är när man ser en förändring i ett barns beteende. Från att ha velat göra saker - träffa kompisar, gå på aktiviteter till att plötsligt sluta vilja det. Eller tilltagande problem med mat och sömn och fysiska besvär – ont i magen, ont i huvudet. Då ska man höra av sig. Poängen med KRY är just tillgängligheten, tycker jag. Det har hittills varit väldigt svårt att få råd och stöd som förälder men när man vänder sig till KRY får man ju rådgivning och en bedömning direkt.

Du som har varit verksam länge – vad är den vanligaste anledningen till att föräldrar vänder sig till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP)?

-Det finns en tydlig topp 3, dock utan inbördes ordning: 1. Ångestproblem: Det vanligaste där är separationsångest, social ångest och generell oro (tänk om jag blir sjuk, tänk om mamma och pappa dör o.d.). 2. Bråk: Konflikter mellan föräldrar och barn, mellan syskon och övergripande utagerande problem som kan förpesta familjetillvaron. I nära relationer är konflikter väldigt vanligt och högst normalt, men det är en allvarligare situation med ett barn som hamnar i många konflikter på förskolan/i skolan. 3. Neuropsykiatriska problem – autism, adhd med flera.

Är KRY alltid en bra första instans, eller finns fall då man direkt bör vända sig någon annanstans, till exempel till BUP?

-När det gäller ångestproblem, nedstämdhet och bråk, då funkar KRY jättebra. Om barn behöver utredas vid misstanke om ADHD eller autism, då ska man i första hand vända sig till Elevhälsan eller BVC, beroende på barnets ålder. Ibland kan det dock vara svårt att komma i kontakt med Elevhälsan och då kan man ju kontakta KRY för rådgivning. Många har svårt att navigera i vårddjungeln och då är ett samtal med en psykolog som direkt kan göra initial bedömning värdefull, och den kan man alltid få när man kontaktar KRY.

På vilket sätt kan KRY bidra till att fler får hjälp i tid kring frågor kopplat till barn och psykiska besvär?

-Tillgängligheten sänker tröskeln och ger en klart större möjlighet för de som bor i glesbygd, eller i områden där det saknas psykologer för barn inom primärvården. På flera håll är väntetiderna för att få träffa en psykolog långa – flera månader, upp till ett halvår. KRY är också ett bra alternativ för de som väntar på vidare vårdkontakt, men som kan ha nytta av stöd längs vägen.

Hur har utvecklingen sett ut över tid när det kommer till barnpsykologiska bekymmer?

-Det har hänt en hel del. Den psykiska ohälsan har ökat bland ungdomar (tonåringar). Idag är det dubbelt så många som uppger att de mår dåligt, känner stress, har ont i magen eller huvudet, som för 30 år sen. Antalet tonåringar som får vård för depression och ångest har fördubblats de senaste 10 åren. Förskrivningen av medicin har tredubblats de 10 senaste åren på BUP. Neuropsykiatriska diagnoser har ökat kraftigt, vilket i hög grad beror på att man diagnosticerar mer. Det i sin tur beror på en ökad medvetenhet men också på grund av ändrade rutiner inom vården för hantering av den här typen av utredningar.

Finns det några tumregler när det kommer till barn och psykisk ohälsa? Jag tänker att det måste finnas oändligt många föräldrar som nojar och oroar sig och magkänslan är ju inte alltid att lita på, skulle jag säga i alla fall.

-Det jag ofta gör i bedömningen av hur allvarligt ett problem är – om det kräver en utredning eller snarare är något övergående – det är att titta på hur det funkar med kompisar. Funkar det överlag dåligt i samspel, barnet hamnar i mycket konflikter, drar sig undan, har svårt att skaffa och behålla vänner, då kan det vara indikation på att något mer måste göras. Här ska man också ha med sig att det ska vara ett beteende som man sett under en längre tid, inte vid något situationsspecifikt som om man börjar en ny klass eller så.

Det här gäller främst från 5-6 år och uppåt. Om en 4-åring leker mest själv kan det handla mer om mognad och utveckling, men en 6-åring väljer oftast att leka med andra. Samtidigt - om en 4-åring inte förstår sociala samspel alls kan det ändå vara en indikation. Man måste komma ihåg att barn utvecklas olika snabbt! En del föräldrar blir väldigt bekymrade för små barn, och då brukar jag råda dem att titta på om det finns andra 3-åringar som också beter sig så? Det brukar vara en bra utgångspunkt.

Vad är din förhoppning i och med den här lanseringen?

-Att få färre samtal från föräldrar som desperat frågar ”var ska vi vända oss? vi får ingen hjälp, trots att vi har försökt”. Jag hoppas att vi kan täppa till en del av de hålen.

Har du något Allmäktigt Tips till alla (småbarns)föräldrar där ute?

- Sätt dig med din kalender och titta på vad du har framför dig. Stryk sen några saker och avsätt tid för ditt barn. För de flesta familjer är det ont om tid, mer så idag än förr. Första steget till att få reda på om det är något som skaver och för att kunna vara till hjälp, är att ha tid för barnet. De flesta kan det här, men måste se till att skapa utrymme.

Martin Forster, legitimerad psykolog och doktor i psykologi

Så, hörni. Är det någon som nu sitter och funderar och tvivlar på hur det verkligen står till med saker och ting – ladda ner appen KRY (om ni inte redan har den) och boka in det där besöket. Ett par välinvesterade minuter, det vågar jag lova. För precis som när Kasper trillade så handlar det ju bara om att vi vill våra avkommor det allra bästa – oavsett om det gäller ett jack i hakan eller utåtagerande på förskolan.

Här kan du ladda ner KRY >>

KRY i korthet:

På KRY finns legitimerade psykologer och barnpsykologer Du kan bland annat söka för bråk & konflikter, ångest, oro och fobier Öppettider 06-24 Samtalet genomförs i en trygg hemmamiljö Kostnadsfritt under 20 år