Jag skulle vilja slå ett slag för avsnittet om amning i TV4:s Kvällsöppet här om veckan. För en gångs skull utrryckte sig samtliga deltagare vettigt och koncist, oavsett vilket läger de tillhörde. I början av inslaget berättar en tjej som heter Martina om helvetet med att inte kunna amma och om hur hon av upplevt tvång att ändå göra det, till slut går in i en depression och blir sjukskriven. De första månaderna av hennes barns liv är hon alltså svårt deprimerad. Vilken start. Hennes historia hade kunnat vara min. Jag vet hur den där oerhörda stressen känns, en utmattande, totalt söndertärande, psykisk stress över att inte kunna ge sitt barn mat. Känslan går knappt att förklara, men det är som att leva i sin värsta mardröm. Och precis som i en dröm är inget rationellt. Jag tänkte aldrig klara, förnuftiga tankar som "jaha, ja nu får vi väl ge honom ersättning då" och så var det bra med det. Den nyblivna modershjärnan funkar inte så. Bristande information om bröstmjölkersättning, kombinerat med gråthormoner och en bild av ersättningen som något fult - som stora multinationella företag prackade på utfattiga kvinnor i u-länder på åttiotalet där det smutsiga vattnet gjorde deras barn dödssjuka - färskt i minnet, skapar tveklöst vrak utav redan förtvivlade nyblivna mammor, hur bra förlossningen och annat än gått. Innan MVC, BB och BVC förstår att de måste börja informera om mjölkersättning och flaskmatningens fördelar lika mycket som de gör om amning, får man gräva fram fakta själv. Det hade jag aldrig mäktat med i somras men här har jag hittat ett par artiklar som jag hoppas kan ge lite tröst och råg i ryggen till dig som behöver. Om hur boken Att flaskmata kom till. Hans De Keyser, barnläkaren i Kvällsöppet ovan, ifrågasätter WHO:a amningsrekommendation. Bland annat. Ps. Jag är inte emot amning. Jag är emot att man inte får information om andra möjligheter. Jag lovar att jag därför ska fortsätta gräva som en liten terrier efter mer fakta och publicera här. Ingen ska behöva må som jag gjorde.