Från Hidden Mothers till... ja, vaddå?

Det har ju hänt lite på mammaidealsfronten sen Krita, även om det ibland inte känns så. I porträttsammanhang har följande hänt: vi har gått från...

... 1800-talets smått surrealistiska och bisarra sätt att plåta mor och barn... (Modern täcktes över för att bebisen skulle bli så skarp som möjligt på fotot. Bilden kommer Retronaut där det finns fler foton på denna, eh, stört läskiga företeelse som kallas Hidden Mothers .)

Till...

... jävligt unhidden mothers. Det känns som ljusår mellan bilderna.

Men så bläddrar jag i ett gammalt exemplar av Cecilia Hagens Mamma bit för bit från 1987. Man kan väl säga att den motsvarar all dagens mammamedia med bloggar och magasin, minus modet och LIFESTYYYLE. Hon skriver (med humor och ironi) om hur det är att bli mamma, samt jämför med generationerna före henne.

Och då känns det som att det inte har hänt ett skit. Idag, precis som i boken från 80-talet, rör sig ungefär samma saker i mammors huvuden som det alltid verkar ha gjort. Det är klassikerna stress över krav på städade hem och god mat samt det dåliga samvetet om hon ser till att göra saker för sig själv då och då.

Så nu undrar jag om vi har några äldre läsare som vill berätta om hur ni tycker att synen på mammarollen har förändrats genom åren? Och ni yngre får gärna fråga era egna eller andras mammor och kommentera nedan.

Trevlig helg! /Maltes mycket nyfikna mamma