Idag tar jag storklivet in i vecka 39. OMFG - det är alltså TVÅ VECKOR KVAR! (jag vet att det alltså lika gärna kan vara fyra ändlösa veckor kvar, men nu säger vi två, ok?). Jag tror att jag har fått känna på mitt livs första förvärkar idag. Med Mira hade jag bara sammandragningar och när den första värken väl kom så ja, var det en vanlig värk, om än en klen sådan. Men den här gången känns det lite annorlunda. Mer molande och strålande och angenämt huggande och ilande, hehe. Tack för boktipset, förresten! Lusläser nu Föda utan rädsla och den känns väldigt klok och tillgänglig. Där inne ligger alltså en liten minimänniska och bufflar runt. Tandkrämsstänken på spegeln bjuckar jag på (det sista man ska behöva tänka på i vecka 39 är att putsa speglar, som jag brukar säga). Sofia har slagit vad om att leveransen kommer att inträffa på Påskafton och att det blir en lillebror. Denna väntan alltså.