Förbrukad rösträtt | Therese Krupa

Med en vecka kvar till valet blir jag så innerligt jävla matt när jag ser den här typen av SD-argumentation i olika forum. Hela den här röra-om-i-grytan-mentaliteten som är allt utom konstruktiv.

Personen ovan som redan innan intar en defensiv position och ba’ ”även om jag röstar på SD så kommer de ju ändå inte kunna göra så mycket under bara en mandatperiod plus att de inte får bestämma själva”.

JAMEN VARFÖR I HELVETE RÖSTA PÅ NÅGRA SOM DU ÄNDÅ INTE SKULLE VILJA FÅ STORT/FULLT HANDLINGSUTRYMME? Hur kan ingångsvärdet vara så enfaldigt och...blaséartat? ”Äsch, vi kan väl se hur det blir? Det kanske blir bra?”

Hur kan man tycka att det är värt att chansa på så oerhört vaga, verklighetsfrånvända grunder?

Och denna socialpsykologiska bandwagoneffekt som är så djupt olycklig i ett laddat politiskt sammanhang som detta: ”men om så många kan tänka sig att rösta på dem så KAN de ju inte vara så dåliga 😌”. JO FÖR I HELVETE.

Okej att du faller för massan när det handlar om en ful jeansmodell, det skadar inte mer än din plånbok och well, kanske din ställning som modeikon. Men när det kommer till representanter som ska leda landet vi lever och verkar i, då duger det fanimej inte att förlita sig på en stor massas (sviktande) omdöme.

Och slutligen - ”se det positiva, Trump är värre?”

*slowclap* 🙄 Jävla idioti.

Slutligen - hatten av för Maria Soxbo, som förutom att driva den grymma bloggen Husligheter , har ägnat månader åt att dagligen argumentera, förklara och stångas med faktaresistenta, trångsynta och oinsatta röstberättigade.

#röstamedhjärnan