För fan, Filippa | Therese Krupa

Det här är ingen politisk blogg, det har aldrig varit vårt primära syfte med den. Men när vi läser om barnmorskornas villkor nu för tiden gör vi ett undantag. För att det gör så ont att läsa om hur det kan gå till vid livets början och att ansvariga politiker inte vill se (?) följderna. För allt hänger ju ihop i the circle of life.

Vad växer och slår rot i själen hos en födande, skräckslagen kvinna (och hennes eventuella partner) som blir lämnad med smärta och förvirring på grund av personalens tidsbrist? Vad gror i denna tjej när hon kommit hem och ska ta hand om sitt knyte? Vad tänker hon om sig själv, sin förmåga och sin framtid som mamma?

Idag vet vi ju att risken för efterföljande depressioner och ångesttillstånd ökar efter en traumatisk förlossning. Så är det bara.

Tessan och jag hade själva varsitt fantastiskt team under förlossningen. Trots överbeläggningar och nödlösningar var alla ändå mer än supervänliga, proffsiga och så översvallande omhändertagande att det är svårt att förstå att det ens är möjligt att orka vara det, när arbetsvillkoren verkar vara upprepade käftsmällar från politiskt håll.

Så därför, stöd barnmorskornas kamp för vettiga arbetsvillkor. För varenda mamma. För varenda pappa. För varenda unge.