FILTKRISEN - hur gick det egentligen?

Jag förstår att det är många som sitter som på nålar nu och funderar över hur det egentligen gick med nattningen på förskolan när Miras snuttefilt blivit kvar på hemmaplan .

Först och främst kanske vi ska reda ut hur filten kom från förskolan och hem till oss. Svaret på det: Miras mormor.

I torsdags hämtade Miras mormor och bestämde att de minsann skulle iväg på ett litet vardagsäventyr till Farsta Centrum. Mormor som vid det här laget är rutinerad vet att det kan bli både skrik och panik om inte filten finns tillgänglig när krissituation uppstår. Och ni andra som har/har haft en tvåochetthalvtåring vet att dessa situationer kan inträffa lite när som helst, som till exempel när tåget inte åker på den sida av perrongen som arvsmassan vill, att strumporna sitter lite snett eller har fler motiv, eller att hen inte får hälla i sig salt direkt från saltkaret.

Så, mormor insisterade på att förskolefilten skulle med till Farsta och personalen gick motvilligt med på det med förbehållet att den skulle transporteras tillbaka till förskolan på fredagen tillsammans med Mira.

Det var alltså här någonstans i kedjan av händelser som det blev fel. En liten kommunikationsmiss, kan man säga.

Tillbaka till nattningen. Jo, det gick inget vidare. 55 minuter hade den tappra förskolepedagogen fått ägna åt att få den lilla vilden att somna. Jag försökte glädjas åt att det överhuvudtaget fungerat. Sen bad jag om ursäkt två gånger och skyllde allting på Miras mormor (det är alltid en vinnande utväg att skylla på någon som inte är närvarande och alltså inte kan försvara sig) och lovade inombords att köpa en extra fin terminspresent i maj.