Ett blomstrande ordförråd (tror vi)

Något vi brukar roa oss med här hemma, det är att göra fria översättningar av Miras läten. ”Titta”, säger hon, det går inte att ta miste på, men det finns några andra, lite mer oklara bokstavskombinationer.

Nyss till exempel, tog Johan hennes Tummen-vattenflaska ifrån henne. Ett ilsket, lite oartikulerat ljud utstöttes och det lät precis som att hon sa “idiot”. Ja, det var så tydligt att våra blickar möttes och vi i kör frågade om vår dotter verkligen fräst "idiot" åt sin pappa. Troligtvis ja.

Tidigare idag vinglade hon runt med sina knubbiga händer tryckta mot kinderna och sa något som omisskännligt lät som ”galen”. Och vid lunchen igår tyckte jag mig höra flickebarnet utbrista i ett ”halleluja” trots att jag inte har sjungit en enda psalm för henne (än).

Fast det är ju svårt att veta säkert, såklart. Jag har försökt nå Mira för en kommentar men hon är upptagen med tugga på en oanvänd disktrasa för tillfället.