En demolition man med blöjstorlek 4

Träffade en kompis och hennes lilla dotter här om dagen. Lilltjejen sträckte sig efter mitt halsband (jajamän, nu när jag är på jobbet igen vågar jag ha lite bling) och jag ryggade tillbaka instinktivt. Men hon bara fingrade varsamt på H&M-juvelerna och släppte sen taget med sin lilla hand.

Jag är fortfarande i chock. Malte hade aldrig släppt i från sig nåt som glittrar, lyser eller låter (och som måste lämnas åter). Han hade slitit och gastat tills vederbörande hade givit upp och låtit honom ta en tugga.

Klackskor, örhängen, behåband, cd-skivor, tallrikar, leksaker - har bitits sönder, brutits av eller åkt i väggen några gånger vid det här laget. Han satt sönder sin pappas brillor för ett tag sen, för övrigt. Nio kilo unge och två kilo blöja och så var det godnatt med dem.

Min smartphone är av en anledning täckt med nån slags rocketscience-yta i samma material som rotorbladen på helikoptrarna i US Army. "Det här fodralet rekommenderar vi till småbarnsföräldrar", sa tjejen i telebutiken.

Well. Efter att ha fått i stort sett allt lösöre demolerat av min lille gynnare under det här året börjar jag fundera på om det är skillnad på tjejer och killars temperament, eller om det bara är en individuell grej, att pajja saker och låta mycket under tiden?

Inte för att det spelar nån roll, jag är bara nyfiken. Vad tror ni, är killar eeh, livligare, än tjejer?