Det Eviga Tjatet | Therese Krupa

Innan jag fick barn hade jag inte riktigt kunnat föreställa mig att jag en torsdagsmorgon i december skulle tjata på min 4,5-åriga son om att han inte ska smeta in hela sin kropp i solcreme. Inte heller hade jag tänkt att vi skulle ha vilda diskussioner om var fjolårets tub med SPF 50 egentligen befinner sig (jag försökte pedagogiskt förklara för honom att den sannolikt var slängd pga att DEN VAR SLUT). Att han skulle rasa ihop i vredesmod över avsaknaden av denna uppenbarligen högt älskade solskyddsprodukt, hade jag inte heller kunnat förutspå när allt jag ville var att få honom att borsta tänderna.

Tjat, gnat, tjat. Repeat.

Borsta tänderna, tvätta händerna, sluta bråka med varann, plocka bort tallriken, lägg undan iPaden, städa undan legot, ta på er strumporna, lägg er ner i sängen, sitt still vid bordet, smaka på maten, vält inte stolen, säg tack, hjälp till att duka, lek med lillebrorsan men ge honom inte något han kan sätta i halsen.

Och så vidare i all evighet. Amen.

En hyfsat stor källa till tjat

När så SOS Barnbyar hörde av sig och undrade om jag ville vara med och uppmärksamma deras tjat-jul-kampanj kände jag OMEDELBART att jag ju är en fantastisk ambassadör för ALLT som inbegriper tjat. Det kanske till och med är min bästa mammagren? Något jag givetvis är mycket stolt över. För den hjärtslitande, sorgliga verkligheten är så mycket värre än våra havererade morgonrutiner: 1 av 10 barn riskerar att växa upp utan någon vuxen som ser efter dem och älskar dem. Som kramar dem och tjatar på dem.

För såhär: hade det inte varit för att jag 1. Bryr mig om mina avkommor 2. Älskar dem med allt jag har så hade jag ju inte brytt mig om ifall de gick ut på isbelagda gator i flip-flops i storlek 43. Jag hade struntat i om deras tänder fick massiva kariesangrepp, eller om de kom iväg till skolan i tid, eller ja över huvud taget? Så tjatet är ju oftast ett uttryck för omsorg och omtanke (och däremellan evinnerlig trötthet över att INGET SKER AV SIG SJÄLVT).

Jag är överlag urbota less på att tjata och funderar ofta hur jag kan göra istället. Om jag kan göra på något annat sätt som liksom blir trevligare för alla? Men i brist på konstruktiva och kreativa lösningar (hittills) stångas jag vidare och fortsätter att utvecklas och briljera inom min paradgren Tjat FTW (potentiell OS-gren?).

Och NU kommer ni in i bilden. Ge bort lite tjat i jul! Vissa av er har säkert, precis som jag, en hel del att bjussa på, heh. Se till att flera ungar får välsignas med tjat och gnat, kramar och omsorg. Så. Gå in på SOS Barnbyar och klicka iväg en rejäl portion tjat till de som verkligen behöver det!

I samarbete med SOS Barnbyar