Consuetudinis magna vis est

Asch, här slänger jag mig med en lösryckt fras på latin. Ni behöver inte googla, för här kommer en översättning for free: Vanans makt är stor .

I lördags skulle jag äta vuxenbrunch. Mira fick härja hemma med sin käre far medan jag vältrade mig i spanska korvar och ostar i lugn och fred.

Likförbannat stod jag och trampade framför barnvagns-/handikappsspärren vid tunnelbanan medan en 200-årig tant och hennes taikondramaten släpade sig genom de automatiska dörrarna. De andra spärrarna gapade tomma, men min vana trogen skulle jag prompt igenom den bredare av ingångarna vars dörrar dessutom öppnas och stängs extra låååångsamt.

Inte förrän jag trängdes i hissen med fossilen och hennes resgods slog det mig - vad gör jag i den här hissen? Varför stod jag där nere och dog av frustration framför barnvagnsspärren? Jo, consuetudinis fucking magna vis est.

Fattas bara att jag exalterat vänt mig till en medtrafikant och utbrustit: -Titta! Tiiitta! Nu kommer tunnelbanan! Ja! Tunnelbanan! Titta, Mira! Tuuunnelbaaanan! Den ska vi åka, ja den ska vi ååkkaa!