Att leva på hoppet | Therese Krupa

Igår var jag med på en lunch som Unicef anordnade. På besök var ingen mindre än Hanaa Singer som leder Unicefs arbete i Syrien.

Ja, ni fattar. Ett jobb som kräver sin kvinna.

Såhär på nästan 500 mils tryggt avstånd känns det så…förmätet? ah, jag hittar inte riktigt ordet, men jag känner att alla formuleringar liksom bara faller platt. Som att man inte ens är värdig att försöka förstå vad som faktiskt sker, än mindre skriva något substantiellt om det.

Men igår stod iallafall Hanaa i ett konferensrum på Clarion Sign och berättade om sin bakgrund (tänk typ alla länder du känner till i världen. Okej. Hanaa har varit verksam i dem) men också om sin tillvaro nu, på plats i Syrien mitt under brinnande krig, där fasorna är oförutsägbara och konstant närvarande. Där döden och livet går hand i hand. Splittrade familjer, ovisshet, ensamhet. Men också återföreningar, skolverksamhet och gemenskap.

Alla som satt samlade runt bordet kände nog samma förundran över hur Hanaa, mitt i det som måste vara ett inferno, kan känna hopp. När man själv sitter där och knappt kan svälja tuggan av ceasarsalladen på grund av vanmakt och ledsamhet över världens jävla oordning. Samtidigt inser man att det MÅSTE vara så – hur annars skulle man hitta kraften och drivet i att fortsätta med ett av världens viktigaste jobb?

Min mest omedelbara fråga var ”Hur hanterar du rädslan?”, men den fick jag tyvärr inte möjlighet att ställa den på grund av att jag inte kunde stanna tiden ut. Men jag funderar fortfarande på det. Hur mobiliserar man modet? Hur hanterar man det som fastnar på näthinnorna?

Och när man då sitter här, enstaka tidszoner bort och tänker på dessa hjältar som arbetar för att göra tillvaron lite, lite drägligare för de som har det allra värst, ja då är banne mig det minsta man kan göra att skänka pengar så att deras livsviktiga arbete kan fortgå. Och jag vet att många är avtrubbade, att man kanske redan skänker pengar. Men det behövs mer. Kolla bara på den här filmen:

https://www.youtube.com/watch?v=_GRSe5XC0ZE

Och pengar, det kan är kan man skänka här! Kom igen, gör det nu