Anger management i rulltrappan

I vintras lackade jag ur på alla jubelidioter som envist ska tränga sig förbi en i rulltrappan när man står och balanserar med barnvagnen. Dessa är fortfarande en orsak till falnande livsglöd och mullrande ilska och har nu fått sällskap av ytterligare stollar.

Jag pratar alltså om de som slinker förbi en precis när man ska rulla upp på första rulltrappssteget. Sekunden innan ilar de in från sin osynliga VIP-kö till höger som om en avdankad Fadde Darwich hade stått intill, kryptiskt mumlandes i en komm-radio och vinkat fram dem. De ger en ett menande ögonkast, kanske ett par sammanpressade läppar, som liksom förklarar att de avgjort har företräde. Hela världen har nämligen företräde i rulltrappan när man kommer med barnvagn.

Här kommer ett banbrytande faktum: det tar inte längre tid för en person med barnvagn att åka upp för en rulltrappa. Ja, det är faktiskt helt säkert.

Ja, jag är såklart kränkt, överkörd, besviken, ledsen, kränkt igen och lite diskriminerad. En redig lusing till rulltrappsdårarna och en 12:a Bailey's till mig. Nån rättvisa måste det ju finnas i den här världen.