Alla dessa faser som kom och gick...

Mira är inne i en fas. ’Fas’ har blivit något av ett buzzword här hemma. Bebisar går nämligen igenom typ 200 faser under det första halvåret och under dessa faser kan de bli lite extra ehem..krävande. De vill ha din uppmärksamhet twentyfive-seven, de sover mindre än en tjacktomte, skriker mer än Zed i Polisskolan och hela du blir en jourhavande snuttefilt. Dessutom har de för-faser, alltså lite meck innan själva fasen sätter in. Sen när man tror att det hela är över då drabbas man som förälder av posttraumatiskt fas-syndrom och blir själv kinkig och bökig efter att ha tampats med sin Mr Hyde-bebis.

Men, i vanlig ordning har naturen styrt upp det rätt bra. När man väl ridit ut stormarna kommer belöningen i form av en betydligt coolare bebis med nya färdigheter att förtjusas över. Efter förra fasen började Mira yla och dregla lite mera. Tänker att denna fas kanske kan mynna ut i nåt lite mer…vad ska jag säga..användbart.