8 anledningar till att du ska vara pappaledig

Förutom att det är både OS och fotbolls-VM under nästa år kommer här en radda argument för att plocka ut pappadagarna du fått.

Den villkorslösa kärleken. Trots att du fortfarande helst sittligger i chipsställning om kvällarna och inte har så jättebra koll vad som händer i Syrien egentligen är du numera avgudad av den där nya lilla filuren som bor hos er. Du är hjälte och idol, killen! Förvalta det väl, för det kommer inte att vara för evigt, we tell'ya. Ju mer tid du spenderar med ditt barn desto större möjlighet att indoktrinera ättelägget åt önskat håll. AIK? Jehovas? Flugfiske? Waldorf? Du väljer. Relationen till barnets mor. Alltså, den blir ju inte bättre av att du inte har koll på var blöjorna ligger eller om barnet har fått tänder eller flyttat hemifrån. Ju mer delat ansvar, ju mer ligga, ju mer garv, ju mer ni. Punkt slut. Alla är rädda för känslopaketet som följer när man får barn, så det är ingen ursäkt. Har man inte gråtit sen scenen då Goose dör i Top Gun, ja då är det liksom dags att möta sina rädslor nu. Man blir en elitsoldat av att vara föräldraledig. Alltså ett perfekt tillfälle för dig som hasade runt som lökig malaj eller bommade samtliga tester på mönstringen. Eller för dig som sket i värnplikten och allt annat över huvud taget. När du kommer tillbaka till jobbet sen kommer du att tycka att det är som en all inclusivesemester. Utan Bamseklubben då. Ofta, ofta hör man att (i pengar räknat) framgångsrika manliga företagsledare ångrar att de inte tog hand om sina ungar mer, men väldigt sällan tvärtom. "Fan, vad jag ångrar att jag fick vara med om när Kalle lärde sig gå." Någon? Du har fått barn. Man tar hand om det.