...fick jag sjunga Prästens lilla kråka på väg hem från tunnelbanan. Så fort jag tog en konst- eller andningspaus drog Mira igång med sin..ehem melodi. Min sång var avgjort bättre så därför körde jag visan oavbrutet fram till det att vi var nådde porten. Då passade Mira på att somna. Som sagt, bebisar och tajming.