2017, alltså. Låt oss se vad du har i ditt sköte!

Jag försöker minnas om jag hade det inför 2016, men jag är inte helt säker? Jag vet dock att jag skrev detta inlägg som någon form av nyårslöfte för fjolåret. Läser jag det idag kan jag bara konstatera en sak: helvete vad jag misslyckades med det under 2016.

Förra året blev om möjligt än mer intensivt än 2015. Jag flaggar redan nu för att det här inlägget kanske kommer att vara mest intressant för mig själv i en avlägsen framtid när jag kikar tillbaka på åren som gått, men läs om ni vill :-)

Jag hade alltså tänkt att 2016 skulle bli ett år av mindre mobiljunkande och jobb/sidoprojekt och mer familj- och kompishäng. Och tittar jag tillbaka på 2016 ser det i grova drag ut såhär:

Januari - mars: Vinterkräksjukor, VAB , skriva bok, börja med mitt körkort, planera lägenhetsombyggnation och köksrenovering, jobba heltid, blogga och arbeta med Vi Gör Vad Vi Kan .

April - juni: Lägenhetsombyggnation och köksrenovering i full gång, skriva och lämna in slutmanus av boken, fortsätta med körkortet, jobba heltid, blogga, podda och arbeta med Vi Gör Vad Vi Kan .

Juli - september: Semester (jaaaa!!!!), boksläpp, releasemingel, Bokmässan , uppkörning, jobba heltid, blogga, podda och arbeta med Vi Gör Vad Vi Kan och One We Like .

Oktober - december: Bokaktiviteter , Underbara BARN-mässan , jobba heltid, blogga och arbeta med Vi Gör Vad Vi Kan .

Och slutligen, lite ljuvlig ledighet på det som på sätt och vis fortfarande pågår, dock med kräksjuk man och med barn som repar sig efter lite well, "kräksjuka från andra ringmuskler" (läs: diarré).

Alltså, läs inte styckena ovan som någon form av humble brag, typ OJ TITTA HÄR VAD JAG MINSANN HAR ÅSTADKOMMIT UNDER ETT ÅÅÅRR! *går med håven och fiskar bekräftelse*.

För grejen och frustrationen är, att detta har varit ett ypperligt bevis på när det blir för mycket av det goda. När jag tittar på det rent objektivt ser jag att det har funnits en uppsjö av svinroliga och minnesvärda saker under 2016. Men de känns inte. Och jag tycker att det borde kännas klart mer. Jag tycker att jag borde känna mer glädje, stolthet och tillfredsställelse än vad jag gör. Istället är det en märklig känsla av avtrubbning, typ: Okej, vi gav ut en bok. Vad ska vi äta till middag, förresten? Som att det är en av de grejer man bara gör. Samma sak med de hjälpinsatser för tusentals människor på flykt som vi (VGVVK) har bidragit med. Okej, bra, nu har de en mobil klinik som möjliggör vård av tusentals. Vattenkylare finns på plats och Clowner utan gränser har återigen kunnat spexa loss och gjort tillvaron för barnen lite drägligare, om än bara för en stund . Bra så.

Och då blir jag ju svinirriterad på mig själv för att allt detta har ju varit krävande och slitsamt. Att skriva en bok, det är banne mig inte bara något man gör i all hast. Jag tycker att jag borde vara skitstolt över att 1. ha fått ett bokkontrakt serverat (självklart tillsammans med Sofia, allt detta är ju en joint effort, så att säga) 2. ha skrivit en bok... 3. som dessutom har sålt bra .

Samtidigt kanske det inte är konstigt att man inte är mottaglig när tillvaron har, och fortfarande går, i rasande takt. Jag är ju hyfsat explosivt lagd och vill att saker ska hända nu, nu, NU. Nosar efter nästa grej precis när föregående har avslutats.

Och det är egentligen inget nytt. Men jag har kommit på en väsentlig skillnad från förr: tiden för återhämtning och reflektion. Förr om åren (alltså innan barn) såg jag till att få andningshål titt som tätt. Dagliga promenader, gärna kvällstid, där tankarna fick vandra och härja fritt. Regelbunden träning som höjde stresströskeln och endorfinnivåerna.

Och nu, ännu högre tempo minus återhämtningpauserna. Skulle jag vara min egen terapeut hade jag milt lagt huvudet på sned och sagt att den uteblivna känslan av tillfredsställelse och den allmänna avtrubbningen är fullt rimlig. Att jag kanske borde dra ner lite på takten och prioritera. Fundera ut vad som verkligen skapar lust och ger energi, såväl gällande aktiviteter som umgänge. Och sen, leva livet utifrån det.

Så, jag antar att det får bli riktlinjerna för 2017. Återstår att se om jag har lärt av mina misstag. Hej 2017!

Denna bild från Haus Hirt, juli 2016 får agera stämningsbild för hela 2017