Här är två hyfsat aktuella exempel ur massmedia på varför så många nyblivna mammor (och pappor!) känner sig misslyckade som föräldrar. En artikel i Expressen i vilken Charlotte Perelli förklarar att hon tänker köra sin Diggiloo-show ungefär som planerat trots att hon just fött barn. Charlotte får såklart göra precis som hon vill men det som retar mig är skribentens ordval om henne: "supermamman". Varför är man en supermamma om man orkar gå upp på en scen i Skurup och riva av en schlager efter utskrivningen, men inte om man åker hem och vilar, eller gud förbjude, ber att få stanna kvar ett dygn på BB? Man är väl en supermamma hur fan man än gör, eller? Ett annat är Liberos reklamkampanj "Älska varje ögonblick", vilken förvisso är en jättefin inställning till föräldraskapet, men alltså, what the fuck, reklambyrån. Vi älskar våra barn men inte alltid att byta blöja på dem, inte varje ögonblick med dem heller. Låt nån som faktiskt har barn sköta konceptutvecklingen för er nästa kampanj, det blir mer rättvist så - för alla. Har ni fler exempel - langa ut dem i kommentarsfältet! Tillsammans knäcker vi mammamyten och garvar åt det i stället.