Det är ingen slump att vi börjar skriva den här bloggen nu när våra barn är tre respektive fyra månader gamla. Hittills har vi matat, tröstat, rapat, burit, lipat, svurit, förvånats, förskräckts och förundrats, dygnet runt. Vi har panikammat i provrum, upptäckt stans kisshissar, köpt ett lager Alcosanal och dårsjungit "En elefant" i bilköer. Nu har vi återhämtat oss från den initiala chockskadan och blivit lite varmare i kläderna (bokstavligt talat, sponsra oss gärna Absolut Torr), men vi har fortfarande något otalt med de som påstod att bebisar sover mest hela tiden. Föräldrar som har äldre barn brukar säga att det bara blir lättare och lättare efter hand. Följ bloggen och se om vi blir lurade igen.