Smak-(och arv)lösa barn

Så, mor fick feeling i morse och drog på gympaskorna såhär mitt under fool's spring.

Mira sneglar mot mig, försöker hålla sig neutral och frågar sen så neutralt en oneutral 7-åring förmår:

-Mamma, tycker du att dina skor är fina?

-Ja! Jag älskar dem, svarar jag med eftertryck (och det gör jag, nästan så att jag köpte upp mig på två par direkt).

-Jaha, krystar Mira fram och tittar på mig och försöker se lite uppmuntrande ut.

-...det tycker inte du, va? undrar jag, trots att jag vet svaret.

-Mmm...nej, konstaterar hon men fortsätter sedan hastigt.

-Men det viktigaste är ju att DU tycker om dem, förklarar hon förnuftigt, PRECIS som jag har lärt henne.

Lika delar kränkt som stolt struntar jag i att förklara att hon 1. numera är arvslös och 2. har kass smak.

Fattar väl alla att dessa puppor är 10/10.