Dags för lite eftertanke och summering av året som gått. Året vi förstod hur viktigt det är med stödstrumpor, mental kraft och humor. Under 2011 fick vi vara med om våra livs största resa hittills (för nej, backpacking i Thailand kommer faktiskt inte ens i närheten av årets äventyr trots likheter som svettfloder, bajskatastrofer och skral kassa) och lite av det vi lärt oss har ni läst om här i bloggen. Som en halvbekant förtjust utropade i våras: "Vad härligt att få barn på sommaren, då kan du sitta och amma i skuggan av en björk." Behöver väl inte ens nämna att björkar var det sista jag tänkte på när amningen aldrig fungerade och istället bjöd på bröstinflammation och ångest. Var nånstans i Pripps Blå-reklamen kommer bröstinflammation in undrar jag? Men det var ju en fin tanke. Hur som helst. Man är så mycket starkare än man tror och nu har vi tagit oss igenom det första halvåret utan att ha blivit inlåsta på sluten avdelning en enda gång. Även om det låtit lockande med Valium ibland. Bara det är ju värt att fira! Vi byter blöja och höjer glasen (fyfasen vad gott det ska bli med riktig skumpa och inte Pommac i år) i en skål för oss själva, våra älskade ungar och för er som läser och uppmuntrar oss så mycket att vi både rodnar och får handsvett när vi läser era underbara kommentarer. Vi har tydligen fått folk att gråta av skratt och andra vill sterilisera sig. Roligt att få beröra i alla fall, som kräksjukeviruset sa. Gott nytt 2012!