Varför jag gick i BB-marschen

Som det stod på ett av plakaten i tåget: "Att vi ens ska behöva gå här".

Men det gjorde vi och det är det minsta vi kan göra för att visa vårt stöd till blivande och nyblivna föräldrar och inte minst personalen på förlossningsavdelningarna.

Tessan har ju lite begränsat rörelseschema nu för tiden så jag tågade med Hej Hej Vardag -Louise och hennes ena dotter. Harpan somnade i vagnen precis innan take-off och sov sig igenom nästan hela marschen.

Grymma Cissi Wallin (en av dem som dragit igång hela grejen) och övriga arrangörer snackar ihop sig.

En livmoder ledde vägen.

Mia Fernando (ena halvan av bloggen Baking Babies ). Följ den bloggen förresten! Så jävla bra.

På Medborgarplatsen stannade vi för att lyssna till tal av bland andra Svenska Barnmorskeförbundet. Bilden är tagen innan hela tåget var på plats, sen var det TJOCKT med folk.

Då tyckte Harpan att det var en god idé att försöka bryta sig ur selen och försvinna lite på torget. Eller det var i alla fall hans plan, jag känner den lilla vesslan vid det här laget.

Jag såg mig omkring. Bakom var det redan trångt och nedanför Medborgarhuset höll ett antal felavlade rasister på att demonstrera mot flyktingarna. Det vill säga: inte läge att släppa loss en 2,5-åring mellan (de tatuerade) skinkorna på Sons of Odin.

Så vi rullade hemåt rätt snart, Harry och jag.

Harry, som kom till världen efter seklets längsta igångsättning och decenniets (okej, okej, en gissning bara) kortaste krystfas. Harry, som därför föddes med svag, svag andning och som de panikklippte navelsträngen på för att kunna rusa ut och ge honom syrgas.

De, det vill säga den tappra personalen, som råkade jobba just den kvällen. De som puffade liv i honom så att han kunde få börja sitt liv på mitt bröst, precis så där som på film. Och där låg han och plirade mot mig och Magnus medan någon sydde ihop mina bristningar, torkade upp blodet på golvet och mätte mitt blodtryck om och om igen.

Det var för dem vi var där i dag.