Ja, jag har alltså gans...låt oss säga många timmar att disponera, helt fritt, utan att jag behöver tänka på vare sig borttappade hästar (som har "gömt" sig mitt på golvet), kraschade bilar som går sönder (SHOCKER!) när man oavbrutet krockar dem mot en vägg alternativ sular dem i golvet. Inga blöjor, ingen välling, inga stjärtar eller tårar att torka (okej, just när jag skrev det sistnämnda fick jag akutlängtan efter kidsen, men okej). Så. Jag inledde kvällen med något så konstruktivt som att titta på luften och lamslaget konstatera ATT jag borde göra någonting, dock utan någon som helst konkret intention eller plan. Efter att ha lekt med en flyktig tanke på att fixa tvätt, stretcha, klittra, meditera, promenera landade jag i horisontalläge i soffan i sällskap av inte bara en, utan två godispåsar och så började jag kolla på Skam, sist av alla i hela kosmos. Tja, och här ligger jag kvar (okej, nu halvsitter jag) och enligt SVT Play är jag nu inne på avsnitt 8. Det finns i nuläget inga indikationer på att planerna kommer att förändras, utan det är fortsatt stabilt horisontalläge som gäller. Och ja, det är gudomligt gött. Jag, i ett ambivalent tillstånd. Jag, i ett dekadent tillstånd.