Sommartipset - Astrid Lindgrens Värld!

Nu när man varit förälder i snart 6 år är det vissa återkommande saker man hör talas om, från överallt och ingenstans, som unisont hyllas. Till exempel Babblarna och våtservetter. Och Astrid Lindgrens Värld.

Det sistnämnda verkar ha en nästintill religiös innebörd för vissa. ÅHASTRIDLINDGRENSVÄRLDNIBARAMÅSTEÅKADITDETÄRFANTASTISKT! Inte minst svärmor har pratat om att åka dit i säkert, ja…3 år?

Hyfsat taggade innan i full Pippimundering

Och nu har det äntligen hänt. Jollyroom och Micki Leksaker bjöd in till pannkaksfest så förrförra helgen packade jag in barnen i bilen i sällskap av kusinen Sofie och knappade in Vimmerby på GPS:en. Hamnade halvvägs till Motala, vilket var fel, men denna gång hade denna havande, disträa moder tiden på sin sida och vår nätta omväg orsakade inga nämnvärda förseningar. Dock prövade det tålamodet lite hos samtliga i bilen, men eventuellt sura miner suddades bort när entrén till detta förlovade land tornade upp framför oss ett par mil senare.

Sen var det fullt ös i drygt 27 timmar.

Om det var bra? Eh, är Babblarna färgglada (och hyfsat irriterande efter 7 timmar på repeat)? Är våtservetter det bästa som har hänt sen skivat bröd? JAMENKLARTATTDETVARBRA!

Man skall icke underskatta nostalgifaktorn här, det är ett som är säkert. Denna Bullerbyvibb som ligger som ett mjukt täcke över hela sagoparken och som suger en tillbaka till 80-talets flimriga VHS-inspelning av Pippi på de sju haven . Skräckförtjusningen inför rumpnissarna och Karlsson på taket. Skratten åt Kling & Klang och Emils hyss. Jag tror att de vuxna som flanerade i parken mös minst lika mycket som sina karamellkladdiga arvsmassor.

Trots att regnet var närvarande från och till, försvann timmarna som i ett slukhål. Mellan pannkaks- och sockerdricksorgier såg vi Emils pappa klämma tån i råttfällan, Lillebrors påhälsning av Karlsson på taket, delar av slutstriden i Ronja Rövardotter (Morris tyckte dock att detta var liiite för läskigt så vi hängde i en tunnel medan resten storögt såg färdigt).

I väntan på Karlsson på taket

I väntan på Emil i Lönneberga

Vi klättrade över stock och sten och ramlade i ån (i alla fall en av oss - Mira gjorde ett djärvt hopp som dock var någon centimeter för kort). Vi balanserade på linor och styltor. Kastade bollar och ringar. Gjorde av med alla mynt som snart går ut på lotterier och lyckohjul. Och, need I say att jag blev Världshistoriens Bästa Mor när jag med min tredje sandfyllda läderboll mejade ner samtliga burkar i pyramiden och Mira fick en högt värderad mini-Båtsman i famnen?

Och det fanns hästar. Det hade på sätt och vis räckt för att göra i alla fall Mira och Sofie 100% tillfredsställda. Det fanns dessutom en inhägnad hoppbana där man kunde hoppa över hästhinder. Jag tror att Mira galopperade runt den säkert 30 varv. Vilket var en välsignelse för mors kroppshydda och fogar.

Lycka på fyra ben

Morris ägnade sig till stor del åt vattenlek, mer eller mindre inplanerad. Var det inte vattenpölar var det fontäner och andra…vattensprutande föremål. Himmelriket är tydligen blött.

Mor ägnade sig mycket åt kaffe och karameller som båda fanns i överflöd.

Jag vet inte riktigt hur de har lyckats, men det finns möjligheter och utrymme till lek precis överallt. Något klättervänligt, klurigt, sevärt eller pyssligt. Och perfekt utplacerade sittplatser för föräldrarna. Utan att kännas för anlagt, liksom. Ni som bor i Stockholm och har besökt parken Bryggartäppan på Söder – lite den känslan!

Teatrarna imponerade stort. När jag stod i stentunneln med Morris och hörde rövarnas stämsång var jag nog inte ensam om att få gåshud. Nu tog vi det lite lugnt med föreställningarna i och med att Morris har lite svårt för utklädda människor som spexar loss. Men de vi såg var otroligt välspelade och ruskigt fint scenograferade. Och Sofie fick ytterligare en bonus – en klasskompis till henne spelar Lillebror i Karlsson på taket som vi såg en och en halv gång.

Sofies kompis in action

Så ja, har ni inte alla sommarplaner spikade kan jag bara sluta mig till hyllningskören. Åk dit. Astrid Lindgrens Värld är lika bra som legenden säger. Och missa för allt i världen inte pannkakorna.

BONUS: Vi bodde på ett hotell som hette Ronja. I trappen upp till vårt rum stod denna staty som Morris blev överförtjust i. Varje gång vi passerade den ylade han "TITTA KANINEN!!!!"

Well: