Situationer i vårt hem sedan Frost flyttade in

Le och var glad, le och var glad.

Nöjdast i hushållet över pissvädret och att vi nyligen har upptäckt Viaplay, är tveklöst mina män som nu vältrar sig i sport och tecknat kvällarna igenom. Men, den största nyheten med det är väl att jag när en musikalartist vid min barm, tänka sig. Och allt beror på filmen Frost. Så här låter det hos oss numera:

BAM! Malte smäller igen sovrumsdörren och ställer sig själv utanför. Genom nyckelhålet sjunger han ”Vill du inte ut å leeeeka?” och kallar sig själv Anna. Jag måste spela Elsa. Måste. Malte väcker mig 05.50 med att gasta ”Å för första gången nååånsin” i mitt arma, nyvakna öra. Sen gör han en bakåtvolt ner på golvet och börjar dagen. Malte förklarar myndigt för mig att "Mamma, mamma! Jag kan inte leva så här längre!" När som helst kommer det spontana strofer som ”…och cykla runt i korridooorn”. På bussen, i parken, när jag sitter på toaletten och han rycker upp dörren för att sjunga lite för mig. Och det är (oftast) urgulligt. Men framför allt extremt, otroligt jättejättevälkommet efter två års terror med repliker ur Bilar och Bilar 2.

Jag försöker ändå föreslå andra filmer än Frost, då och då. I Viaplays sortiment ingår ju också bland annat Smurfarna eller Tigers film – ge mig VAD SOM HELST SOM GER VARIATION! Hittills har juryn dock inte godtagit förslagen, men jag jobbar på det.