Shake it, baby! | Therese Krupa

Mira har börjat liggdansa. Det är en metodisk, klart rytmisk och lite lätt upprymd (manisk) dans. Taktfast som en metronom svingar hon ut de valkiga knäna från sida till sida och hennes förtjusta föräldrar skrattar så tårarna rinner för det ser allt utom klokt ut. Ni vet reklamen för mjukost, när en unge börjar köra egyptiermoves till That’s the way ? Det ser lika konstigt ut, trots att det är trickfilmat och Mira är högst verklig.

Men det roligaste i det hela är ändå den återkommande tanke som slår mig rätt ofta sen jag fick barn – tänk om man som vuxen skulle göra likadant? Bara släppa taget, jazza loss och liggdansa på nästa jobbfest. Bilda en sån där dansring där alla tjejer (killar är självklart också välkomna) ställer väskan framför fötterna och en modig (och/eller full) själ bryter sig ut ur ringen och kör the running man eller the robot dance . Fast istället stövlar man in i mitten, kastar sig ner på rygg och ja, liggdansar. Ur grodperspektiv ser man alla förvånade kollegor som tittar storögt, men man är för glad och uppspelt för att tänka att det finns något udda i situationen. Precis när man själv känner för det avslutar man showen, ligger kvar en stund, pillar på sina fötter och drar av en strumpa som man sen stoppar i munnen. Sen skriker man till när man vill få hjälp upp.

Kort därefter sitter man förmodligen i en taxi, hemskickad. Men då har man i alla fall satt ribban för nästa fest!