Semestern 2015 – så gick det

Sista dagen på semestern! Imorgon börjar (äntligen) förskolan igen och det är dags att summera årets "semester".

Inför fem veckors gemensamtid hade jag ju följande förhoppningar:

Att resa mig ur soffan och gå ut i köket och där minnas vad det var jag reste mig ur soffan för att hämta. SÅ GICK DET: Jag minns inte. Att inte vara så jämrans social. SÅ GICK DET: Bam! Jag höll mig undan de flesta happenings som involverade fler än två människor. Vem pallar att umgås när man ständigt lever i en bikupa av tjut och tjat liksom. Att hinna lösa en tiondel av Melodikrysset. SÅ GICK DET: Bam, igen! Med min pappas hjälp tror jag vi nästan-löste åtminstone 95% av två kryss. Men vem sjöng den där brudvalsen på prinsbröllopet? (Vi googlade alltså inte.) Att inte grilla och hålla på med eget rökspån och skit. SÅ GICK DET: Vi grillade i och för sig en del men använde i alla fall en färdigblandad marinad med röksmak. Att sova när helst tillfälle ges. I hissen, på tåget, på bilbesiktningen, allt går. SÅ GICK DET: Score, igen! Jag har gömt mig lite här och var och slumrat mig igenom så mycket som möjligt faktiskt. Carpe sömn. Att absolut inte läsa något som fått höga betyg på kultursidorna. SÅ GICK DET: Jajamän, där satt den! Började på en slaskdeckare i maj och har nu kommit till sidan 31. Utöver detta har jag lyckats med att inte höra en sekund av Sommar i P1, inte se ett jota av Allsången eller Morden i Midsomer, tack och lov. Jag har inte heller badat eller solat. Jag har fått bromsbett stora som pizzatallrikar. Jag har ingen aning om vilka som är årets glassar.

Men, vi har kört över 340 mil med våra två babianer i baksätet och det har gått – BRA! Vi har inte brytt oss så mycket om vädret och för egen hypertyerossvettandes del har 13 plusgrader och mulet känts optimalt. Vi har garvat mycket. Vi har hittat lunket och tyckt att höjden av semesterfeeling är en morgonkaffe på trappan och lite senare en eftermiddagsbärs på samma trappa.

Struman har nog sakta börjat klinga av för jag är inte lika mentalt svajjig, hetsig och virrig längre. Med andra ord, jag har klarat av ännu en graviditetsbonus som jag bara önskar min värsta fiende. Stay positive.

Men det bästa av allt är ändå att under dessa veckor har MALTE BLIVIT EN BLÖJFRI MAN!

Det känns lika ofattbart som underbart att bara byta blöja på en unge nu för tiden. Vi hade med oss pottan överallt och till sist hajjade han hur det känns när man är nödig och började säga till själv, för att sedan nån vecka tillbaka sköta rubbet själv i badrummet.

Så tack för allt ert pottpepp! Det har verkligen behövts och helt ärligt tvivlade jag starkt på en blöjfri tillvaro när jag satt, stod och stundvis sov i kisspölar.

/Sofia