Min son tar bara med sig det nödvändigaste. Jag läste häromdagen att åtta av tio barnfamiljer i Sverige numera har en surfplatta. Och vi vet ju varför, hehe. Allt som mildrar vansinnesutbrott och allehanda sattyg på resa eller hemma, välkomnas ju tacksamt. För alla som just ska ut och resa kring jul och känner att de vill undvika dessa eventuella trauman, utfall och briserande faser under själva resan kan nu ladda ner filmer och serier på Viaplay med deras download-to-go-funktion – till plattan eller mobilen. Julefrid to-go, alltså. Heja, säger vi som inte har lust att köpa Frost om och om igen hos nån annan leverantör efter att den råkat raderats av tjocka små fingrar. Och alla man ska besöka har faktiskt inte wi-fi, hur otroligt ogästvänligt det kan verka. Så när det förväntansfulla julaftonskaoset har övergått i den gråmonokromaste mellandagstristess, när legobitarna från julklappsduplot är spridda för vinden och när man är innerligt trött på människorna som man bara har en viss del DNA gemensamt med, ska i alla fall jag isolera mig med nån dokumentär i nåt bortglömt skrymsle. Sen ska jag sitta där till påsk ungefär.