Riktig kärlek | Therese Krupa

… är att investera i en gemensam näshårstrimmer.

Det kanske var så vi tänkte när Magnus hetsade till sig en trimmer i julklappsspelet förra året. Släkten slogs vilt med tärningarna om denna batteridrivna befriare och vi kammade till sist hem den. Hehe.

Vilket kap, alltså. Tänk att kunna åldras tillsammans utan att behöva bevittna den andres växande näshår liksom. (Det där med öronhår är jag inte redo för att tänka på än så vi lämnar det, okej?)

Men romantiken slutar inte där. För på nyårsafton nånstans mellan rätterna, gled Magnus ned på knä och halade fram en ring. (Alltså en riktig, ingen Fantomen-dito ur Maltes leksakskorg.)

Jag blev totalt megasuperduperöverraskad så minnet är lite luddigt därifrån. Men jag fick handsvett och tunghäfta i alla fall, haha! Och trots att han snarkar, samlar på porslinstomtar och är AIK:are så sa jag JA!

Även Malte var delaktig i ceremonin och skuttade runt och kramade oss. Jag tror att jag grät en liten skvätt över hur gulligt allt var.

Och nu då? Först ska jag väl skrika ut barn nummer två och sen får vi se. Jag har på fullt allvar aldrig haft nån klar bild över hur mitt bröllop ska se ut så jag är helt blank. Hur vet man?

Vi vill bara ha en knakelibrakans jävla omgång till fest efteråt, det är det enda vi vet. Och att det inte kommer att bli frågan om nåt Jordan & Peter Andre -inspirerat eller nåt Sagan om ringen-tokeri. Punkt.

PS: Lasse Anrell skrev nån gång att äkta kärlek är när tandtrådsrullen är slut och man tveklöst återanvänder den begagnade tandtrådsbit man hittar hängandes på badkarskanten. Word. Ibland är det inte svårare än så.