Premiärnerver | Therese Krupa

I morgon är det Miras premiärdag, mol allena på dagis. Eller ja, hon har ju faktiskt sällskap av pedagogerna Lisa, Lotta och Josefin och sina nio bandmedlemmar, men hennes stolta skapare kommer att hålla sig på behörigt avstånd.

De tre inskolningsdagarna har dock gått tämligen friktionsfritt. Vid 15-snåret har jag grillat Johan i telefon och bett honom att i detalj återge dagisupplevelsen, men rapporterna har varit påtagligt odramatiska. Inga kaosincidenter - inga sönderslagna instrument, inga attacker mot försteviolinisten Jesper och inga 12-rondsbrottningsmatcher inför vilostunden.

Nä, Mira har istället skaffat sig en polare som heter Wilmer som alltid somnar i lunchen, Lisa har visat hur man rockar rockring på 2-åringars vis och Mira har slaggat längst av alla på vilan (klart att det är en tävling). Hon har börjat hajja det här med bestick, hon trivs bra i avdelningens miniatyrladugård och valde lite otippat ett ägg ur leksakskorgen när det var dags för sångstund.

Det här bådar gott, känner jag. Och som jag längtar till luciatåget om en och en halv månad.