Ja, jag har ju gnällt några gånger förut om vår trångboddhet, OCH NU ÄR PROBLEMET LÖST. Vi har alltså flyttat, i helgen. Jag har ont överallt och hittar ingenting men det är det värt. SÅ värt. Jag känner mig som en nyfödd bebis som just krystats ut i en ljus och fräsch värld efter att ha legat väldigt länge över tiden. Eller som när man ramlar ur bussen mellan flygplanet och terminalen när har man landat i ett varmt land och stått jetlaggad och vinglig i en svettig människas armhåla, blinkandes mot solljuset. Lite stel men pirrig. Eller bara som en kalv på grönbete. Jag har alltid varit ett fan av compact living och tänkt att "ska man bo i en storstad får man bita ihop och hitta smaaarta förvaaaringslösningar". Well. Förvisso sant men det var ju bara det att minst 50% av vår familj inte hade samma ambitioner vad gäller just att stuva undan och ge bort. Och bor man i Sveriges minsta kommun (Sundbyberg) och inte vill slita upp ungarna från föris (när de äääntligen är rotade) så får man antingen vara väldigt rik eller ha väldigt mycket is i magen och TUR när chansen äntligen uppenbarar sig för en flytt. Vi hade tur. Så nu kan jag pricka av punkt 1-3 på listan i inlägget jag länkar till ovan. 1-3!!! Primalskriksrum, check! Så nu ska jag "sova i gästrummet när min man tar nätterna". BAM! Här är förresten några astrista bilder från flytten: Vilken skräll att flest lådor gick åt till leksaker... "Garderoben mot norr, så ordnar sig resten." Gammal feng shui-visdom. Ett svalt stilleben. Tur att vi hade ett vegetariskt långkok att bjuda alla gästerna på när allt var klart.