Okreddig men genompeppad

Denna osvikliga pepplåt etsade sig fast någon gång under 90-talet. Jag och mamma hade cyklat till videobutiken i Farsta och jag hade hyrt Fame . Jamen ni fattar ju – musikal, så hopplöst okreddigt redan där. Jag minns i ärlighetens namn inte så värst mycket av filmen i stort förutom detta mästerverk mot slutet som idag, 20 år senare skruvar upp mitt humör med 2000%.

Som jag nötte just den delen av kassettens magnetband. Tittade, spolade tillbaka. Tittade, spolade tillbaka. Gåshuden. Jag får sån gåshud och blir nästan tårögd (true story) när jag hör den. Det är ju helt klart en nostalgieffekt med i spelet, men även något annat. Det är så hoppfullt och aspirerande, så ungdomligt och oövervinneligt. Sen är jag helsåld på det rent orkestrala vilket påminner mig om att jag borde besöka Konserthuset oftare.

https://www.youtube.com/watch?v=tG-wl2qqD7Y

Jag klickade fram denna pärla så sent som förra torsdagen innan jag skulle dundra iväg på uppkörningen. Jag strosade runt i villakvarteren i Enskede med låten i lurarna och laddade upp. Om och om igen. Garanterad effekt varje gång.

En annan goding som inte heller ger mig någon Fredrik Strage-status är den här franska finingen som jag älskar helt innerligt:

https://www.youtube.com/watch?v=d9V-zUlrhEE

Med det sagt är det inte mer än rättvist än att ni delar med er av era peppigaste låtar. Det är ju fredag och allt! Shoot!