Ni vardagshjältar! | Therese Krupa

Världen är ju som bekant bra liten. För ett par timmar sen stövlade jag och Johan ner till frukostbuffén på Badhotellet i Tranås (japp, vi var där för nästan på dagen ett år sen ). När jag likt en blodtörstig, gravid hund står och häckar vid våffeljärnen som jag ockuperat bägge två, kommer en tjej fram som jag sett även kvällen innan.

-Hej, jag ville bara säga att jag läser din blogg, säger hon glatt. Jag blir nästan orimligt jubelglad och känner att jag tonårsrodnar där i våffeloset. -Men guuud, vad roligt, kvittrar jag tillbaka och så småpratar vi ett par minuter. En liten grabb ansluter snart och stryker kring hennes ben (ja, alltså hennes son, inte någon random, kortväxt snubbe).

-Det var jag som efterlyste den där filten , förresten! fortsätter hon. Vi är sååå tacksamma, nu har vi 5-6 stycken.

Jag tittar på lillkillen som krampaktigt håller i den numera berömda snuttefilten och tänker att det är precis allt jag hade kunnat hoppas på att den här bloggen skulle bidra med - ett schysst, hjälpsamt och peppande inslag i småbarnslivets vardagskaos. Och allt tack vare er, ni generösa, störtsköna läsare!

Okej, nu blev jag på allvar lite gråtmild.