Alltså jag sitter här smått överväldigad och tar del av era kommentarer på det förra trevande inlägget. Ni anar nog inte hur mycket det betyder med den typen av input? Låt mig försöka förklara: DET BETYDER ASMYCKET. På riktigt, det gör hela skillnaden. Interaktionen, bekräftelsen och närheten är det som gör bloggandet värt det. Jag är (lite skamset) medveten om att jag kan vara kass på att svara på kommentarerna och det beror enbart på att jag har svårt att hitta tiden, men jag läser allt, varenda stavelse. Men jag förstår såklart att det är roligare att kommentera när man faktiskt får svar. Och att just interaktionen bygger på det. Som tur är (för mig) är ni så grymma på att svara varandra. Precis som någon skrev nu senast - en stor behållning av bloggen är ju kommentarsfältet som liksom lever vidare i sin egen värld, efter att inlägget har publicerats och lästs. Alltid schysst, smart, stöttande, roligt och fyndigt. Så, med det sagt skickar jag ut virtuella ligg med de frikort som ni bjussat på(alltså ej det man får inom sjukvården) och toppar det med rejäla #styrkekramar (heh) direkt från min varma barm! PS. En helt annan fråga jag klämmer in här - vad känner ni inför sängkläder i linne? Är det så Ernst-härligt som det låter? Jag är lockad um..pga fina färger men har ingen aning om känslan mot kroppen, så att säga. Ett LITET sidospår, månne, men tja, värre saker har väl hänt? DS.