...har markerat startskottet på den här semestern. Klassiskt att dag två som ledig lyckas odla fram ett par herpesblåsor på överläppen. Lägg till ett par fläskiga myggbett i fejset och den sommarfräscha looken har aldrig känts mer fjärran. Men, det ska också tilläggas att de tre M:en har vägts upp av ett nästintill kungligt häng på mina föräldrars landställe i Dalarna. Femton kilometer grusväg från civilisationen göre sig Telenors abonnemang icke besvär. Den oplanerade telefondetoxen frigjorde eoner av tid som istället kunde ägnas åt att vifta bort mygg, grilla korv och bada. Jag, som alltså är en legendarisk badkruka slängde min överhettade kropp i insjövattnet efter påtryckningar från min arvsmassa. Medan jag tyckte mig skymta rester av vinterisen på ytan, hävdade Johan att det var 22 grader. Jag kan sträcka mig så långt som 14 grader. End of discussion. Men jag vill alltså föra till protokollet att jag badade iallafall tre, fyra gånger så att jag kan referera till det ett par år framöver. Mira och Morris har rusat och ramlat i gräset och jag har stundtals fantiserat om ett stort hus med trädgård där jag bakar och saftar och syltar. Jag har insett storheten med solskärm och tänkt att frystorkat kaffe är det godaste som finns, iallafall om man dricker det på en veranda i morgonsol. Rutinerna är long gone och Mira har slocknat nån gång efter 22.00. OCH VÄNTA! Ni kan inte fatta vad som har hänt! Morris, 1 år och 2 månader, har sovit i spjälsäng för första gången i sitt liv! Samtliga nätter på landet. Eller nästan iallafall. Sensationellt! Tillsammans med en störtskön kompisfamilj har vi tamejtusan carpat diem som bara småbarnsfamiljer som är uppe i ottan kan göra. Jag har lagt patiens, läst gamla tv-tidningar och baddat kroppen med Salubrin. Vi har pratat om småbarnsår, ungdomsår och fastslagit att parmesan är ostarnas ost. Och sist, men inte minst, fiskat upp bajs ur en uppblåsbar pool med hjälp av en kratta. Vad mer kan man önska, egentligen.