Jag stövlar upp yrvaken efter att ha snoozat lite för många gånger. Morpan snusar intill mig, till synes djupt. Sekunden jag kliver utanför sovrummet tjuter Morris ”mamma” och jag bär ut den lika yrvakna, morgontjuriga avkomman. Johan, som av någon oklar anledning är inne i en morgonpigg period (okej, en skälig anledning kan ju vara att vi går ock lägger oss flera timmar innan midnatt) har likt ett välproducerat matprogram förberett vällingen som lagom varm väntar på Morris. Vi slår oss ner i soffan, Morpan och jag, och han suger i sig vällingen i något semivaket tillstånd. När de sista dropparna runnit ner i hans strupe, kräver han mer välling med löftet om att inte kräkas. Rutinerad som man är, avleder man en liten stund till dess att mättnadskänslan börjar infinna sig. Det funkar även idag. Den morgontjurige har blivit Little Mr Sunshine och vi kramas i soffan. Mitt i myset stannar Morris upp och tittar förundrat på mina bröst. -Mamma, dina tuttar är så stora. DET ÄR FANTASTISKT!, jublar han. -Ja-a, visst är det fantastiskt, är mitt sjävbelåtna svar i detta gravida tillstånd. Väl medveten om den temporära tuttvolymen. Inväntar nyfiket vilka kommentarer som kan komma efter att bambino numero 3 har sugit musten ur mig. Idag var faktiskt gossebarnet hyfsat änglalikt.