Mor och son går på teater

Till min stora glädje har ju Malte visat sig vara ointresserad av sport. Det räcker med två silly season-nördar hemma (japp, Harry visar redan Norra stå-tendenser) tycker jag.

Så därför går jag och kulturmannen Malte på teater då och då. Premiären för två år sen var dock något av ett fiasko, men nu för tiden börjar han uppladdningen och försnacket flera dagar innan själva föreställningen.

I söndags var vi och såg Kommissarie Gordon på Teater Pero här i stan. En underbar liten trevlig mysteater med kontursågad biljettlucka, pyntad med en halvt fungerande ljusslinga. Här är skådisarna även biljettsäljare, inspicienter, värdar och ljudtekniker. Samt tålmodiga med publiken.

Cirka 30 små illrar med tillhörande vuxna pilade in i salongen och bänkade sig kacklandes som en mindre kalkonfarm. En ledigt klädd skådis med mjuka leder tassade in på det där ”nu spelar min kropp barnteater”-sättet, sa något i en mikrofon och sen blev det knäpptyst ute bland kalkonerna.

Nyfikna ögon följde Gordons arbete på polisstationen och när han planlöst började stämpla ett vitt papper med en sån där old schoolstämpel var det en liten tjej på första raden som inte kunde sluta skratta. För varje stämpling, (pang!) skrattade hon så att hon kiknade. Detta tyckte ju Gordon var roligt så han freakade loss på det där pappret till lilltjejens, och oss andras, förtjusning.

Sen fördjupade sig den korta publiken i Gordon och hans nötmysterium under 30 minuter. De sista 15 hade koncentrationen avtagit och olika förslag på lösningar började hagla mot scenen: ”Tjuven är nog under hatten!” och ”Titta bakom kotten!”

Några ungar hade ålat ner på trappan och några rullade upp på själva scenen. En liten kille bredvid mig hade helt sonika vänt ryggen till och lekte med något medhavt. Några började spontant skutta och ha en egen föreställning bland sätena.

Barnteater alltså, vilken underbar grej. Tänk om man skulle ta med det här gänget till Dramaten på nåt krystat genrep av typ Dödssonaten, fatta vad roligt när de ledsnar och börjar hjula i en monolog. Underbart.

[caption id="attachment_12310" align="alignnone" width="690"] Kulturmannen i mitt liv.[/caption]