Mor nostalgitrippar in det nya året

Jahopp, då var det 2015. Året då Morris fyller ett och Mira fyra. Och mor 35.

Vad hände, i förrgår var det ju typ 2011? Och för några år sen skålade vi in ett nytt millennium. Och för säg, ett drygt decennium sen satt jag i mjukisdress med nya framtänder på utväxt hemma hos Monika och kollade på Svärdet i Stenen . Monika hade nämligen parabolantenn så hemma hos henne kunde vi kolla på tecknat. Hemma hos oss var det enda tecknade typ introt till Anslagstavlan och Karl-Bertil Jonsson på julafton.

Tessan till vänster och Monika till höger

Men just Svärdet i Stenen och Micke och Molle var mina favoriter. När Molle kommer tillbaka till gården och har blivit alldeles stor och inte vill leka med Micke och…*sväljer klumpen i halsen*. Och slutscenen när Arthur fattar tag i svärdet och…*snyter mig i Morris snuttefilt*.

Några år senare minns jag att min äldsta bror, Robert, som då hade börjat sysselsätta sig med just animerad film, kom hem med en VHS-kassett med Skönheten och Odjuret . Det var med engelskt tal och engelsk textning ”for the hearing disabled”. Och från den dagen gick den där kassetten varm. Jag kunde lyssna på Mrs Potts Certain as the sun rising in the east gång på gång på gång och lärde mig texten, men fick slå upp några ord för att förstå allt.

Kort därefter var det dags för det som skulle bli nästa Disneyfavorit – Aladdin . Robert kom än en gång hem med ett videoband med engelskt tal och den här gången blev det inte helt otippat A whole new world som gick varm hemma. Men det jag minns bäst idag är Robin Williams helt oslagbara tolkning av Genie in the lamp .

Och nu, snart 35 år, är jag fortfarande en sucker för Disneyfilmer. Lejonkungen, Häxan och Lejonet, Råtatouille, Trassel – listan kan göras lång. Parabolantennernas glansdagar är dock förbi och betydligt smidigare on demandtjänster finns tillgängliga. Viaplay har en uppsjö av filmpärlor , och flera gamla klassiker som en nostalgiker som jag sitter och blir gråtmild till.

Berätta – har du någon favorit? Någon Disneyklassiker som etsat sig fast sådär särskilt mycket?